Sandbergska skolan har under de senaste två veckorna haft sin argentinska vänskola, Colegio Monserrat på besök. Gemensam undervisning, utflykter och aktiviteter har stått på schemat.
– Dagarna har varit mycket givande, säger rektor Eva Svensson.
Det är långt i från första gången som Sandbergska skolan arbetar internationellt. Skolan har satsat på utbyten i över ett decennium. Sedan 2010 har de besökt Kina (fram till pandemiåren), haft kontakt med skolor i olika länder och genomfört flera digitala utbyten.
Argentinaprojektet, inne på sitt sjunde år, är det längsta projektet som fortfarande är aktivt.
Utöver arbetet som sker löpande under året, innehåller samarbetet med Argentina två resor per läsår. Under hösten reser de svenska eleverna till Argentina. Under våren kommer de argentinska eleverna till Sverige.
Skolan har lagt ner stor möda och energi på att få till så bra utbyten som möjligt. Och det är eleverna som får skörda frukterna av det arbetet.
Eva Svensson menar att projektet ger dem erfarenheter, insikter och värderingar för resten av livet.
– Värdet är enormt, säger hon.
Att uppleva kulturen, träffa människorna och ta del av undervisningen gör att eleverna breddar sin horisont. Men utöver de värden som kanske är något svårare att ta på, utvecklar de även kunskaper med tydlig koppling till kursmålen.
Givetvis är en stor del språkträning i verklig kontext, men även samhällsvetenskap, historia, hemkunskap och musik blir naturliga delar i projektet.
Genom åren har det internationella perspektivet cementerats som ett självklart arbetssätt på skolan. Lärarna har blivit fullfjädrade proffs på att integrera det i undervisningen – och hela skolan involveras.
– Det blir en morot för eleverna att jobba hårt. Dels behöver de godkända betyg för att få resa, dels ska de vara bra representanter för vår skola och Sverige i stort, säger Svensson.
Hon pekar på att det även stärker sammanhållningen:
– Vi märker att det ökar engagemanget för skolan. Alla bidrar till det på ett eller annat sätt. Det är fint att se hur föräldrarna och eleverna engagerar sig, och det är häftigt att få bevittna hur eleverna verkligen växer som personer. Då blir allt arbete som vi lägger ner värt det.